Kinas CDO-investeringar

Intrigen tätnar.

Veckans titt på CDO-röran

Det finns ett ägget-och-hönan-problem med att rensa upp i CDO-träsket. Det är ingen som riktigt vet vad respektive risk-skiva (tranche på finanstugg) är värd. Eftersom ingen riktigt vet vad risk-skivan är värd finns det ingen som vill handla. Normalt brukar rabatthandel uppkomma i sådana situationer (en potentiell köpare erbjuder 60% av det angivna värdet och en desperat säljare antar budet). Problemet med CDO är att till och med 1% av det angivna värdet kan visa sig vara för mycket eftersom den underliggande säkerheten (huset i detta fall) är värt mindre än obligationen (mycket av detta beror på den unika situationen i USA där lånet är kopplat till huset och inte till köparen. Banken står således för all risk, medan husägaren kan gå ifrån sitt överprisade bottenlån utan sanktion). Mer finns här.

Vad betyder detta i förlängningen? Det bästa scenariot jag kan se är att Fed inflaterar bort problemet. Räkna i så fall med 6-8% inflation, mycket låg styrränta, dramatiskt fallande dollarkurs och omvandling av det amerikanska banksystemet till ett gigantiskt Securum-syndikat. I värsta fall kraschar kreditmarknaden á la den svenska finanskrisen, vilket ger depressionsliknande lågkonjunktur i USA, och förintar Kina:s dollarreserver (vilket knäcker deras tillväxtboom), vilket knäcker förtroendet för dollar som reservvaluta, vilket gör att vi får en världsomspännande run på dollarn, vilket leder till en katastrofal global kreditkontraktion, vilket leder till världsdepression.

Försvarsförnuft

Miljöpartiet säger högt det alla viskar. Man bör ha klart för sig att Miljöpartiets förslag i realiteten är förstärkning av arméns numerär för krigsorganisationen - som bekant består arméns krigsorganisation numera av en insatsbataljon.

Världen är galen

Vem finansierar USA:s konsumtionsbulimi? 1,3 miljarder kineser.

Konsertrus

Heh. Vi var på The Tough Alliance på KB i fredags - Thomas, Benjamin, Markus och jag. Jag och Thomas fick chansen att uppföra oss som de tonåringar vi är (ca 1 mm under vår docentpolityr). Först fick vi bli lite starstruck innan konserten: TTA-grabbarna satt på trottoaren, rejält farmakologiskt stimulerade, och försökte levitera när vi kom till KB (två timmar innan KB öppnade). Vi hälsade (Thomas kommer inte att tvätta händerna på en vecka).

Sedan invaderade vi scenen under konserten (bildbevis finns här). TTA:s konserter är riktiga happenings där de utstuderat bryter mot alla regler: alltid playback, aldrig längre än fem låtar, alltid berusade bortom besinningens gräns. Det låter skittråkigt, men publiken är med på noterna. Energin är helt otrolig.

Dagen efter såg jag Lloyd Cole på Mölleplatsen. Det var precis raka motsatsen, men lika bra. Det var Lloyd, en gitarr, en timma och tusen medelålders skånebor. Kan inte direkt säga att energin var helt otrolig, men det är inte därför man går på och kollar på Lloyd. Man gör det för låtarna, och texterna. Och - det tar emot att erkänna det - för minnena.

Hypotekskrisen, forts

Gulp.

Philip K. Dick

Visionär, satiriker, Sci-Fi-förnyare, skogstokig.