tisdag 18 december 2007
tisdag 11 december 2007
Troilius dömd
Rättvisa är skipad. Jag antar att det är framsteg att vi numera också får fällande domar vid våldtäktsmål.
10 mest avlyssnade album 2007
Taget direkt från iTunes. Den här listan blir lite konstig eftersom sådant som är inköpt sent 2007 nödvändigtvis kommer längre ned. Dock avslöjar den snobbistiska tendenser hos Årets bästa-listan.
1. Rufus Wainwright "Release the stars".
2. Arcade Fire "Neon bible".
3. 50 chillout classics
4. Tori Amos "American doll posse"
5. Fläskkvartetten "Voice of eden"
6. Radiohead "In rainbows"
7. Stephen Duffy & the Lilac time "Runout groove"
8. Elliot Smith "Full moon"
9. The White Stripes " Icky thump"
10. The Tough Alliance "A new chance"/Jens Lekman "Night falls over Kortedala"/LCD soundsystem "The sound of silence"
(jäpp, har spelat dem ganska så precis lika mycket).
Voice of eden kom i januari, och jag är oförklarligt svag för Tori Amos och Lilac Time. Rufus har snurrat ganska så exakt 6 gånger så mycket som LCD soundsystem.
1. Rufus Wainwright "Release the stars".
2. Arcade Fire "Neon bible".
3. 50 chillout classics
4. Tori Amos "American doll posse"
5. Fläskkvartetten "Voice of eden"
6. Radiohead "In rainbows"
7. Stephen Duffy & the Lilac time "Runout groove"
8. Elliot Smith "Full moon"
9. The White Stripes " Icky thump"
10. The Tough Alliance "A new chance"/Jens Lekman "Night falls over Kortedala"/LCD soundsystem "The sound of silence"
(jäpp, har spelat dem ganska så precis lika mycket).
Voice of eden kom i januari, och jag är oförklarligt svag för Tori Amos och Lilac Time. Rufus har snurrat ganska så exakt 6 gånger så mycket som LCD soundsystem.
Årets 10 bästa album Spinal Tap style
Eftersom man kan lugnt räkna med att det bara kommer att släppas cyniska Idol-sammanställningar, hoprafsade Greatest Hits, Carola-julskivor och annat träck innan året är slut är det dags att göra bokslut över musikåret 2007.
2007 har varit en kvalitetsårgång. Det är ingen tvekan om det. Nedan kommer mina 11 favoriter, baserade på antal lyssningar i iTunes och lite skönt solipsistiskt tyckande.
11. Bruce Springsteen "Magic". The Boss är tillbaka! Han låter som förr!!
10. The Field "From here we go sublime". Sublim electrotrance. Tog den enda takten i Lionel Richies "Hello" som är något att ha och sträckte ut den i 5 minuter. Briljant.
9. The Tough Alliance "A new chance". Fick mig att vilja vara 25 igen, åtminstone för 31 minuter.
8. Elliot Smith "New moon". Förvisso en slags Greatest Hits, men med en närmast fulländat organisk sammansättning.
7. Robert Plant & Alison Krauss "Raising sand". 59 år gammal är Robert Plant i sitt livs form. Alison Krauss har alltid varit en stor favorit. Kombinationen Plant & Krauss kunde varit ett muskelrockigt magplask men är istället lyhört och vackert. "Please read the letter" avslöjar Page & Plant som Nashville-epigoner av oanad kvalitet.
6. Jens Lekman "Night falls over Kortedala". Bara att Kortedala finns i albumtiteln garanterar en plats på denna lista. Att musiken är fantastisk är ju inte direkt ett hinder heller.
5. Radiohead "In rainbows". Jag gillar egentligen inte Radiohead - jag har alltid sett dem som tämligen bleka Jeff Buckley-imitatörer med pretentiösa texter, som sedan blev tämligen bleka Mike Oldfield/Kraftwerk-imitatörer med obegripliga texter. Det hindrar dock inte att "In rainbows" är bra. Riktigt bra. Inte fullt så bra som somliga vill hävda men de har faktiskt ett självständigt uttryck på den här skivan. En combo med framtiden för sig.
4. LCD Soundsystem. "The sound of silence". Så här kan mitt älskade 1982 låta när det uppdateras av en tokig amerikan från New York. Syntig new wave-dans som inte bara påminde mig hur det var att vara 17 och hopplöst förälskad i musik, utan fick mig att känna det. New Order för 2000-talet.
3. Arcade Fire. "Neon bible". Believe the hype. Har räddat konstpopen, oavsett hur patetiska de eventuellt blir i framtiden.
2. Stars of the Lid "And the refinement of their decline". Sublim minimalism. Hitsbefriat. Låtbefriat. Befriat vackert. Musik jag kommer att lyssna på tills jag dör.
1. Rufus Wainwright. "Release the stars". Rufus saknar egentligen bara en sak och det är en publik av den storlek som hans talang förtjänar. Den kan knappast hitta en bättre ingång till hans musikaliska värld än "Release the stars".
2007 har varit en kvalitetsårgång. Det är ingen tvekan om det. Nedan kommer mina 11 favoriter, baserade på antal lyssningar i iTunes och lite skönt solipsistiskt tyckande.
11. Bruce Springsteen "Magic". The Boss är tillbaka! Han låter som förr!!
10. The Field "From here we go sublime". Sublim electrotrance. Tog den enda takten i Lionel Richies "Hello" som är något att ha och sträckte ut den i 5 minuter. Briljant.
9. The Tough Alliance "A new chance". Fick mig att vilja vara 25 igen, åtminstone för 31 minuter.
8. Elliot Smith "New moon". Förvisso en slags Greatest Hits, men med en närmast fulländat organisk sammansättning.
7. Robert Plant & Alison Krauss "Raising sand". 59 år gammal är Robert Plant i sitt livs form. Alison Krauss har alltid varit en stor favorit. Kombinationen Plant & Krauss kunde varit ett muskelrockigt magplask men är istället lyhört och vackert. "Please read the letter" avslöjar Page & Plant som Nashville-epigoner av oanad kvalitet.
6. Jens Lekman "Night falls over Kortedala". Bara att Kortedala finns i albumtiteln garanterar en plats på denna lista. Att musiken är fantastisk är ju inte direkt ett hinder heller.
5. Radiohead "In rainbows". Jag gillar egentligen inte Radiohead - jag har alltid sett dem som tämligen bleka Jeff Buckley-imitatörer med pretentiösa texter, som sedan blev tämligen bleka Mike Oldfield/Kraftwerk-imitatörer med obegripliga texter. Det hindrar dock inte att "In rainbows" är bra. Riktigt bra. Inte fullt så bra som somliga vill hävda men de har faktiskt ett självständigt uttryck på den här skivan. En combo med framtiden för sig.
4. LCD Soundsystem. "The sound of silence". Så här kan mitt älskade 1982 låta när det uppdateras av en tokig amerikan från New York. Syntig new wave-dans som inte bara påminde mig hur det var att vara 17 och hopplöst förälskad i musik, utan fick mig att känna det. New Order för 2000-talet.
3. Arcade Fire. "Neon bible". Believe the hype. Har räddat konstpopen, oavsett hur patetiska de eventuellt blir i framtiden.
2. Stars of the Lid "And the refinement of their decline". Sublim minimalism. Hitsbefriat. Låtbefriat. Befriat vackert. Musik jag kommer att lyssna på tills jag dör.
1. Rufus Wainwright. "Release the stars". Rufus saknar egentligen bara en sak och det är en publik av den storlek som hans talang förtjänar. Den kan knappast hitta en bättre ingång till hans musikaliska värld än "Release the stars".
torsdag 6 december 2007
Torsdag hos Chateau Kärreman
04.30 Jag vaknar oroligt och tittar på klockan så att jag inte har försovit mig.
06.00 Alarmet går på telefonen men eftersom jag glömt ställa om telefonen från tyst läge låter den inget och jag sover vidare.
06.32 Jag vaknar och reser mig ur sängen med ett ryck när jag inser vad klockan är.
06.55 Jag står på perrongen vid Lunds station och väntar på att tåget till Kastrup ska anlända.
06.58 Tåget anländer.
07.13 Tåget stannar alldeles utanför Malmö Central "Malmö Central har ett signalfel som gör att väldigt få spår fungerar. Vi återkommer när vi har fått ett spår tilldelat".
07.20 "Signalfelet är lagat och vi ankommer strax Malmö Central"
07.23 "Vi ska bara koppla på två tågset till, sedan avgår vi från Malmö"
07.28 Kraftig stöt som indikerar att ytterligare tågset har kopplats på
07.31 "Vi väntar på att få klarsignal att lämna Malmö Central"
07.35 Tåget lämnar Malmö Central.
07.50 Incheckningen till min flight stänger.
07.57 Tåget anländer Kastrup.
07.59 Automatisk incheckningsmaskin: "Incheckning til denna flight har lukket. Kontakta personal"
08.00 SAS Incheckningsassistent: "Tyvärr, boardingen har börjat på denna flight. Du får ta en annan flight"
08.03 SAS Försäljningsassistent: "Hmm, bara handbagage, låt mig ringa ett samtal [snabb konversation på danska] här, jag checkar in dig. De väntar inte på dig. Ta fasttrack vid säkerhetskontrollen. Springer du så kan du hinna.
08.05 Ordinarie säkerhetskontroll: "Nej, fasttrack är på motsatta sidan av av byggnaden"
08.07.30 Anländer fasttrack.
08.08 Är igenom fasttrack.
08.10 [Spring, Dan, spring]
08.14 Framme vid gate
08.15 "Hej, är det du som är Dan? Välkommen ombord"
06.00 Alarmet går på telefonen men eftersom jag glömt ställa om telefonen från tyst läge låter den inget och jag sover vidare.
06.32 Jag vaknar och reser mig ur sängen med ett ryck när jag inser vad klockan är.
06.55 Jag står på perrongen vid Lunds station och väntar på att tåget till Kastrup ska anlända.
06.58 Tåget anländer.
07.13 Tåget stannar alldeles utanför Malmö Central "Malmö Central har ett signalfel som gör att väldigt få spår fungerar. Vi återkommer när vi har fått ett spår tilldelat".
07.20 "Signalfelet är lagat och vi ankommer strax Malmö Central"
07.23 "Vi ska bara koppla på två tågset till, sedan avgår vi från Malmö"
07.28 Kraftig stöt som indikerar att ytterligare tågset har kopplats på
07.31 "Vi väntar på att få klarsignal att lämna Malmö Central"
07.35 Tåget lämnar Malmö Central.
07.50 Incheckningen till min flight stänger.
07.57 Tåget anländer Kastrup.
07.59 Automatisk incheckningsmaskin: "Incheckning til denna flight har lukket. Kontakta personal"
08.00 SAS Incheckningsassistent: "Tyvärr, boardingen har börjat på denna flight. Du får ta en annan flight"
08.03 SAS Försäljningsassistent: "Hmm, bara handbagage, låt mig ringa ett samtal [snabb konversation på danska] här, jag checkar in dig. De väntar inte på dig. Ta fasttrack vid säkerhetskontrollen. Springer du så kan du hinna.
08.05 Ordinarie säkerhetskontroll: "Nej, fasttrack är på motsatta sidan av av byggnaden"
08.07.30 Anländer fasttrack.
08.08 Är igenom fasttrack.
08.10 [Spring, Dan, spring]
08.14 Framme vid gate
08.15 "Hej, är det du som är Dan? Välkommen ombord"
tisdag 4 december 2007
Big Shitpiles
Ugh, subprimeröran kan bli riktigt, riktigt illa. Atrios, som träffande har döpt om subprimelånen till Big Shitpile, hittar rapporter om skräplån bland pensionsfonder och korta skolfinansieringsfonder. Shitpiles finns dessutom över hela världen, bland annat har en norsk handlare kraschat och ett konsortium av nordnorska kommuner har förlorat ca 400 miljoner. Krugman påstår att finansnissarna är panikslagna eftersom innovativa finansieringsupplägg totalt saknar transparens och ingen vet var skräpet finns någonstans.
Jippi.
Jippi.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)