Kinas CDO-investeringar

Intrigen tätnar.

Veckans titt på CDO-röran

Det finns ett ägget-och-hönan-problem med att rensa upp i CDO-träsket. Det är ingen som riktigt vet vad respektive risk-skiva (tranche på finanstugg) är värd. Eftersom ingen riktigt vet vad risk-skivan är värd finns det ingen som vill handla. Normalt brukar rabatthandel uppkomma i sådana situationer (en potentiell köpare erbjuder 60% av det angivna värdet och en desperat säljare antar budet). Problemet med CDO är att till och med 1% av det angivna värdet kan visa sig vara för mycket eftersom den underliggande säkerheten (huset i detta fall) är värt mindre än obligationen (mycket av detta beror på den unika situationen i USA där lånet är kopplat till huset och inte till köparen. Banken står således för all risk, medan husägaren kan gå ifrån sitt överprisade bottenlån utan sanktion). Mer finns här.

Vad betyder detta i förlängningen? Det bästa scenariot jag kan se är att Fed inflaterar bort problemet. Räkna i så fall med 6-8% inflation, mycket låg styrränta, dramatiskt fallande dollarkurs och omvandling av det amerikanska banksystemet till ett gigantiskt Securum-syndikat. I värsta fall kraschar kreditmarknaden á la den svenska finanskrisen, vilket ger depressionsliknande lågkonjunktur i USA, och förintar Kina:s dollarreserver (vilket knäcker deras tillväxtboom), vilket knäcker förtroendet för dollar som reservvaluta, vilket gör att vi får en världsomspännande run på dollarn, vilket leder till en katastrofal global kreditkontraktion, vilket leder till världsdepression.

Försvarsförnuft

Miljöpartiet säger högt det alla viskar. Man bör ha klart för sig att Miljöpartiets förslag i realiteten är förstärkning av arméns numerär för krigsorganisationen - som bekant består arméns krigsorganisation numera av en insatsbataljon.

Världen är galen

Vem finansierar USA:s konsumtionsbulimi? 1,3 miljarder kineser.

Konsertrus

Heh. Vi var på The Tough Alliance på KB i fredags - Thomas, Benjamin, Markus och jag. Jag och Thomas fick chansen att uppföra oss som de tonåringar vi är (ca 1 mm under vår docentpolityr). Först fick vi bli lite starstruck innan konserten: TTA-grabbarna satt på trottoaren, rejält farmakologiskt stimulerade, och försökte levitera när vi kom till KB (två timmar innan KB öppnade). Vi hälsade (Thomas kommer inte att tvätta händerna på en vecka).

Sedan invaderade vi scenen under konserten (bildbevis finns här). TTA:s konserter är riktiga happenings där de utstuderat bryter mot alla regler: alltid playback, aldrig längre än fem låtar, alltid berusade bortom besinningens gräns. Det låter skittråkigt, men publiken är med på noterna. Energin är helt otrolig.

Dagen efter såg jag Lloyd Cole på Mölleplatsen. Det var precis raka motsatsen, men lika bra. Det var Lloyd, en gitarr, en timma och tusen medelålders skånebor. Kan inte direkt säga att energin var helt otrolig, men det är inte därför man går på och kollar på Lloyd. Man gör det för låtarna, och texterna. Och - det tar emot att erkänna det - för minnena.

Hypotekskrisen, forts

Gulp.

Philip K. Dick

Visionär, satiriker, Sci-Fi-förnyare, skogstokig.

Den amerikanska hypotekskrisen, forts

Allt ni vill veta om finanskrisen, och lite till, finns här. Fotnot nr 10 skrämmer mig en aning.

Den amerikanska hypotekslånekrisen

Det ser inte bra ut. Här är Nouriel Roubini om sakförhållandet (CDOs är ungefär obligationer som har räntebetalningsströmmar som säkerheter):

First, you take a bunch of shaky and risky subprime mortgages and repackage them into residential mortgage backed securities (RMBS); then you repackage these RMBS in different (equity, mezzanine, senior) tranches of cash CDOs that receive a misleading investment grade rating by the credit rating agencies; then you create synthetic CDOs out of the same underlying RMBS; then you create CDOs of CDOs (or squared CDOs) out of these CDOs; and then you create CDOs of CDOs of CDOs (or cubed CDOs) out of the same murky securities; then you stuff some of these RMBS and CDO tranches into SIV (structured investment vehicles) or into ABCP (Asset Backed Commercial Paper) or into money market funds. Then no wonder that eventually people panic and run - as they did yesterday – on an apparently “safe” money market fund such as Sentinel. That “toxic waste” of unpriceable and uncertain junk and zombie corpses is now emerging in the most unlikely places in the financial markets.


Second example: today any wealthy individual can take $1 million and go to a prime broker and leverage this amount three times; then the resulting $4 million ($1 equity and $3 debt) can be invested in a fund of funds that will in turn leverage these $4 millions three or four times and invest them in a hedge fund; then the hedge fund will take these funds and leverage them three or four times and buy some very junior tranche of a CDO that is itself levered nine or ten times. At the end of this credit chain, the initial $1 million of equity becomes a $100 million investment out of which $99 million is debt (leverage) and only $1 million is equity. So we got an overall leverage ratio of 100 to 1. Then, even a small 1% fall in the price of the final investment (CDO) wipes out the initial capital and creates a chain of margin calls that unravel this debt house of cards. This unraveling of a Minskian Ponzi credit scheme is exactly what is happening right now in financial markets.

Är det bara jag som tycker att detta påminner om den svenska finanskrisen 1991, fast på steroider? Finns det någon hedge fund som överlever den alldeles säkra flykt mot kvalitet vi kan vänta oss? Vad är kvalitet idag? Rubler?

Dagens USA-fakta

USA:s fängelse- och rehabiliteringssektor har fler anställda än de tre största privata arbetsgivarna - GM, Ford och Wal-Mart - har tillsammans.

Den högre utbildningen

Johan påminner mig om att vår nya universitetskansler har haft ett utspel om att koncentrera den högre utbildningen. Not going to happen. Alldeles för många kockar har handen i den syltburken. Däremot sker redan en koncentration när det gäller forskningsresurserna i och med Linnéstödet. Att Lund fick 8 av 20 Linnéstöd i den senaste omgången medför i realiteten en massiv koncentration av forskningen. Eftersom Linnémedlen utlyses i viss konkurrens (jag tänker inte tråka ut er med detaljer men forskargrupper kan inte söka utan nomineras av fakulteten) så är detta ändå att föredra framför den osthyvelmetod som gäller för fördelning av fasta forskningsresurser. Linnéstödet, inte universitetskanslern, kommer att skapa koncentration. I mina ögon är detta en önskvärd utveckling. Det finns vissa som klagar på att det leder till en inskränkning i den akademiska friheten. Detta är nonsens. All viktig forskning utvecklas av nödvändighet i forskarnätverk. Föreställningen om den geniala forskaren som kläcker fram sina briljanta idéer på kammaren är i allt väsentligt en myt (undantag: Johan Asplund, fast Asplund utvecklar å andra sidan sina idéer huvudsakligen genom att gå i polemik med andras texter).

Globetrotter

Lund-Köpenhamn-Newark-Philly-Newark-Köpenhamn-Bergen-Köpenhamn-Lund. Kors och tvärs över Atlanten och Nordsjön på tio dagar. Det är skönt att vara hemma. Några ord om Bergen, bara. Vi hade fantastiskt väder i två dagar. Fantastiskt. Ca 25 grader, strålande sol, och hög luft. Bergen är vackert i alla väder utom dimma (dessvärre är det dimma 100 dagar om året enligt säker källa) och i sommarsolsken är det knäsvagtsvackert. Lördagen var det dock som vanligt, + 14 grader och regn. Men ändå. Bergen är mitt favoritställe i Norge, och ett av mina favoritställen i världen. Om bara norrmännen kunde lära sig uppskatta god mat.

We, the people..

.. var ute igår i nöjesdistriktet i Philly. Vi hamnade på Fluidity, en skum bar där DJ:n spelade väldigt bra hiphop. Är ingen jättefan av hiphop men det blir verkligen bra när det spelas med öronbedövande volym. Coolt ställe med rasblandad publik, hippa cats och vita medelklasskids. Philly har verkligen en skön atmosfär på kvällarna.

Streets of Philadelphia

Alltså, amerikanska storstäder är mysko. Jag vet intellektuellt att USA är ett av världen rikaste länder, men det kan man inte tro när man går på Philadelphias gator. Det påminner betydligt mer om Dar es Salaam - med skyskrapor - än om Berlin. Då är ändå Philly den amerikanska stad jag gillar bäst hittills. OK, mina erfarerenheter från amerikanska städer inskränker sig till San Diego och Honolulu så konkurrensen är inte mördande precis. Men det är märkligt hur lite man bryr sig om att vårda staden.

The Philadelphia Experiment

Anlände Philly igår efter en något strulig resa. SAS betyder inte ett skit i USA så vi låg i ett holding-pattern i närmare en timma innan vi fick landa i Newark. Festung Amerika var precis lika svår att forcera som förväntat - jag plockades in två gånger för en extra granskning som i princip bestod i att jag fick vänta medan passpolisen spelade Tetris (antar jag). Det gjorde att jag missade min tåganslutning. Dumt nog bestämde jag mig att ta lokaltåget istället och fick därför uppleva förtjusande platser som Trenton, North Philly och Jacksonville Junction. Hotellet var sådär men åtminstone hyfsat centralt. Jag och Andre hade i alla fall en trevlig kväll - vi hittade en utmärkt vinbar där vi dränkte våra sorger.

Academy of Management Meeting, vilket är anledningen till att jag är här, är en mycket märklig konferens. Den har knappt 9000 deltagare (det är ofattbart många) varav de flesta är där för att söka jobb eller anställa folk. Presentationerna är en blandning av absolut världsklass, pinsamma uppvisningar i självgratulationer och professionellt genomförda klichéfester. Det är mycket party -dessvärre efter amerikansk modell, vilket betyder att minglet börjar 18 och håller på till 21 (22 om man är ett riktigt partymonster). Sedan drar alla hem och jobbar (förutom britter och nordbor som knappt fuktat halsen så dags). Jag återkommer med rapporter.