Är det någon som vet vad vi firar? En del hävdar upphöjelsen av Gustav Vasa till kung 1523, andra antagandet av regeringsformen 1809. Det känns väl angeläget, eller hur? Allt är förstås båg. Den här dagen har ingen förankring i folkdjupet utan har kommit till som ett resultat av grannlandsavundsjuka och högerns gnagande irritation över första majs status som helgdag. Firandet är precis vad man kan vänta sig från en helgdag som tillkommit genom en kombination av avundsjuka och missunnsamhet.
Men låt överheten "fira". Snart kommer Sveriges riktiga nationaldag - midsommar. Den helgen är allt nationaldagen inte är: en organisk och självklar hyllning till allt som är svenskt, sprungen från folkdjupet sedan evinnerliga tider. Till och med jag - övertygad kosmopolit och internationalist - känner mig svensk in i märgen på midsommar.
1 kommentar:
Fast fördelen är väl att den har viss potential att generera klämdagar, vilket - var det annandag pingst som försvann?, nåja - förra röda dagen inte hade... Fast vi tappade å andra sidan en garanterad långhelg... Whatever...
Midsommar gillar jag bara för att det är så genuint hedniskt, annars tycker jag att de flesta traditionerna som beledsagar den dagen är aptrista. Sill och nubbe och nypotatis käkar jag gärna ändå...
Skicka en kommentar