lördag 27 oktober 2007

Ett något motvilligt erkännande till moderaternas förnyelse

Som gammal radikal känns det märkligt att erfara att man faktiskt föredrar en moderat statsminister/finansminister-kombination framför en socialdemokratisk. Men så är fallet, särskilt i jämförelsen med vad vi hade förut och vad vi har nu. Det som är fel med socialdemokratin kan inte åskådliggöras bättre än med kombinationen Persson/Nuder: ett pamp/teknokrat-paket på anabola steroider. Reinfeldt och Borg är bättre på alla sätt. Framförallt har de insett och accepterat att Sverige är en socialdemokrati. Eftersom de har arbetat sig fram till den insikten, snarare än fått den genom bröstmjölken, ser de också klart var det finns utrymme för innovationer. Det gör de nya moderaterna till det mest vitala socialdemokratiska partiet på planeten för ögonblicket.

Om man tänker lite dialektiskt så går det att se att de nya moderaterna nödvändigtvis ger socialdemokratin en öppning för vitalisering. Det är genom skattepolitiken. Moderaternas skattepolitik fjättras av att de måste framstå som ansvarsfulla när det gäller finansieringen av välfärden. Det är ingen som misstänker att socialdemokratin är ute efter att montera ner välfärden och på så sätt kan de tänka och agera friare. En offensiv modernisering av skattepolitiken - sänkt skatt på arbete, höjd skatt på energianvändning och konsumtion, skatteväxling mellan tillverkningssektorn och tjänstesektorn, breddning av skattebaserna - i en väl avvägd mix skulle kunna göra detta till en vinnande fråga för socialdemokratin.

Detta var precis vad socialdemokraterna gjorde i slutet av 1980-talet. Rent taktiskt var den stora skatteomläggningen då en triumf för Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt. Man genomförda substantiella förändringar, fick folkpartiet att ta merparten av mediastryket för det faktum att marginalskatterna sänktes, och lyckades få moderaterna - som givetvis inte kunde sänka skatter like lite som eller mindre än socialdemokraterna - att än en gång presentera ett systemförändrande motförslag som var oacceptabelt för 80 % av väljarkåren. Så ska en slipsten dras. Att moderaterna har lärt sig det - se hur utsökt de använde arbetslinjen i förra valrörelsen - bådar faktiskt gott för det svenska politiska klimatet.

Inga kommentarer: