Thomas undrar om strategiteorin är avliden. Viss hjärndöd har nog infunnit sig. Thomas visar på några av problemen. Min egen största invändning är att de flesta strategiforskare inte kan motstå impulsen att också samtidigt vara strateger. Strategiforskning som intresserar sig för vad företagsledningar gör, snarare än vad de bör göra, skulle åtminstone jag läsa med behållning. Thomas menar att den gemensamma nämnaren för strategiforskare ska vara att förklara prestationsvariation. Det tycker jag både är för anspråksfullt och anspråkslöst. Prestationsvariation tenderar att vara antingen väldigt lätt att förklara (monopolräntor á la Microsoft eller totalkollaps i efterfrågan á la Ericsson 2001) eller extremt komplext (hur mycket pengar tjänar egentligen Ikea?, vad är den relevanta prestationsvariabeln för kinesiska bolag?), och i regel utanför företagsledningens kontroll. Men det finns företag som har 'det', och vars 'det' förefaller vara ett orkestrerat fenomen. Apple, Microsoft, BMW, Nokia, Ikea och HM är alla företag som fascinerar och vars ledningar verkar ha inflytande härvidlag. Varför inte studera detta, snarare än variationer i residualen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar