lördag 19 maj 2007

Poptexter

Jag ska börja med några kvalificeringar:

En bra poptext kan lägga till något till musiken. Se till exempel "Jag saknar dig" med Ulf Lundell. En hygglig låt, kanske aningen smörig, som får ryggrad och hållning på grund av texten.

En välskriven text kan framhäva melodislinga och riff, framför allt genom lyckade ordval och rim. Ta till exempel Bowies "Fame" där sättet som Bowie sjunger blöder över i blåsarrangemanget.

En lyckad rad kan skapa intressanta effekter, se "Jag spelar vanlig" med Olle Ljungström ("en vanlig dag på heroin").

Så visst tillför texter något. De är dock helt underordnade musiken. Ibland kan det bland musikjournalister dyka upp idén att textförfattare skulle vara en slags poeter. Och det är de kanske. Men man bör komma ihåg att en låttext är precis lika användbar som en enbent pall. Den gör sitt jobb men den står inte för sig själv. Nästa gång ni hör att Dylan eller Springsteen är stora poeter, ta en enkel espresso, snegla åt valfri kopia av Tranströmer eller Ekelöf i ert bibliotek och tillåt er att småle.

5 kommentarer:

Unknown sa...

Crimson flames tied through my ears
Rollin' high and mighty traps
Pounced with fire on flaming roads
Using ideas as my maps
"We'll meet on edges, soon," said I
Proud 'neath heated brow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

Half-wracked prejudice leaped forth
"Rip down all hate," I screamed
Lies that life is black and white
Spoke from my skull. I dreamed
Romantic facts of musketeers
Foundationed deep, somehow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

Girls' faces formed the forward path
From phony jealousy
To memorizing politics
Of ancient history
Flung down by corpse evangelists
Unthought of, though, somehow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

A self-ordained professor's tongue
Too serious to fool
Spouted out that liberty
Is just equality in school
"Equality," I spoke the word
As if a wedding vow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

In a soldier's stance, I aimed my hand
At the mongrel dogs who teach
Fearing not that I'd become my enemy
In the instant that I preach
My pathway led by confusion boats
Mutiny from stern to bow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

Yes, my guard stood hard when abstract threats
Too noble to neglect
Deceived me into thinking
I had something to protect
Good and bad, I define these terms
Quite clear, no doubt, somehow.
Ah, but I was so much older then,
I'm younger than that now.

/brodern

Dan Kärreman sa...

Dylan berättar bra historier och har gjort en och annan bra låt - Like a rolling stone är svår att komma förbi. Hans poesi är dock högst medelmåttig, och skulle fått stanna kvar i byrålådan om den inte varit tonsatt.

Johan sa...

Men en fet poäng är ju att en tonsatt text är något annat än en icke tonsatt. Att jämföra Dylan med Tranströmer, som skrivna texter betraktade, är ju befängt. Men ska jag lyssna på texten så föredrar jag Like A Rolling Stone alla gånger framför en reciterad Sorgegondolen...

Dan Kärreman sa...

Jäpp, det var väl min poäng. Det funkar ju åt andra hållet också - jag känner inte till en enda lyckad tonsatt dikt.

Johan sa...

Fast jag ville nog mena att en poplåt kan leva på en bra text o musiken kan vara underordnad. För mig i alla fall.

Well, det finns en gammal vinyl med Bruno K Öijer där han reciterar dikter till musik... fast musiken är ganska överflödig, att höra Bruno live är rocknroll alla gånger. Imperiet gjorde ju också ett försök som väl var ok ("Vykort"). Lustans lakejers version av Gullbergs "Han kom som en vind" ;-)